Kulturarvet

Gutefåren i vårt kulturarv
Vilda djur blev våra husdjur

Domesticering kallas den förändring en djurart genomgår när den övergår från vild form till ett av människan påverkat och mer eller mindre beroende husdjur. Hos en fullständigt domesticerad djurart styrs urvalet helt av människan, djuren har anpassats till hennes behov och är tama.
De domesticerade djurarterna har sociala beteenden och de kan präglas på människan och underordnar sig henne. Husdjuren är de mest typiska exemplen, t ex hundar, får, kor, hästar och grisar, medan t ex renar, hjortar och strutsar kan räknas som delvis domesticerade. De senare är som regel inte tama, men en del av dem är påverkade av människan.
Domesticering

Allt tyder på att hunden är vårt första husdjur och hunden är en domesticerad form av vargen. Vargen anses numera vara den enda vildformen för hund och schakalen har avförts från listan på möjliga förfäder. De äldsta arkeologiska fynden av tamhund är daterade till 10.000 - 12.000 f.Kr. och har gjorts i Irak, Tyskland och Idaho, USA.
Stora svårigheter föreligger när man skall skilja de vilda urfäderna från de första husdjuren. Förändringarna har knappast kommit från en generation till en annan, utan skett över långa tidsperioder.
Domesticeringsprocessen

När vilda djur tämjs och får föröka sig i fångenskap sker snabbare förändring av en art än genom de vilda djurens naturliga urval, eftersom arten skyddas för fiender och kanske hålls i en annan miljö och i ett annat klimat än ursprungsområdets.
Alla våra husdjur härstammar från vilda förfäder. Tämjandet av husdjur kallas domesticering efter latinets domesticus = hörande till huset.
En vetenskapliga definition på husdjur har formulerats så här:
Individer av självförökande djurbestånd, som genom mänsklig påverkan under flera generationer fått ärftliga skillnader gentemot sina viltlevande ursprungsformer.

Olika lokala förhållanden kan frambringa olika husdjurstyper, de vi ofta kallar lantraser. Genom medvetet urval av avelsdjur med inriktning på deras nytta för människan har de senaste 200 åren lett till globalt standardiserade kulturraser och inte minst gäller detta fåren. Bland nötkreatur, får, getter, svin och höns finns det idag cirka 1.250 raser enbart i Europa. Spridda över hela jorden finns till exempel ca 800 koraser och 200 fårraser.
Endast 15 däggdjur domesticerade

Av de 15 domesticerade däggdjuren har de flesta fått spridning över större delen av världen: hund, katt, nötkreatur, buffel, får, get, svin, häst och åsna. De övriga används mest av så kallade minoritetsfolk i speciella situationer: Asiens elefant, de skilda kamelraserna, jaken, laman och renen är sådana exempel.
Till husdjuren räknas också bi och silkesmask. De domesticerade fågelarterna är höns, kalkon, pärlhöna, anka, myskand och gås.
Vilda djur som tämjts tillfälligt, till exempel lejon, apor och delfiner, brukar inte räknas som domesticerade.
Viktigt med bred genetisk bas

Vid domesticeringen anpassas arten till en viss situation. Det är för den skull ytterst betydelsefullt att ha kvar en så bred genetisk bas som möjligt för framtida behov. Vi anser att gutefåret har sitt ursprung i ett ålderdomligt, svenskt, melerat lantrasfår. Tidsmässigt är gutefåret äldre och gotlandsfåret yngre på denna skala. Gutefåret bör därmed ha ett bredare genetiskt spektrum än gotlandsfåret och det är viktigt för landets fåravel att inte bara gotlandsfåren utan även gutefåren bevaras för framtiden.
Fåren blev "basföda"

När människan övergick till fast bosättning från att ha varit kringvandrande jägare skapades förutsättningarna för domesticering av andra djur än hundar.
Man är övertygad om att de första husdjuren efter hunden var får och getter. Detta stöds av arkeologiska fynd i Zagrosbergen i Iran, daterade att vara ca 11 000 år gamla. En hypotes om domesticeringens drivkraft är att folkmängdsökningen och ökad konkurrens om jaktbytet gav ett försteg åt dem som tog till sig och födde upp vilda djur under kontrollerade former.
Den "biologiska nyckeln"

till domesticering av det vilda fåret anses ha varit lammets snabba prägling på en människa under uppfödningsperioden. Varje fårägare får ofta uppleva denna situation genom "flasklamm", som dels får en stark knytning till uppfödaren, dels en lugnande inverkan på hela fårbesättningen.
Svårt med tidsbevisen

Fynd av benrester och avbildningar av troliga husdjur visar att djuren funnits vid en viss tidpunkt, men inte hur länge dessförinnan. Bevisen är svåra att finna och kanske också svåra att tolka. Om fynden visar olika typer inom samma art tyder detta på långt tidigare domesticering. Mycket stor del unga djur i köksavfallet eller att djur lagts i människors gravar tyder också på domestikation.
Husdjurens troliga "tidsschema"
Husdjur
Vild förfader
År som tamdjur

Hund
Varg
14 000

Får
Urial/mufflon
11 000

Get
Besoarget
9 000

Nöt
Uroxe
8 500

Svin
Vildsvin
8 500

Häst
Tarpan
4 500

Katt
Vildkatt
4 500

Höns
Djungelhöns
4 000

Ett levande kulturarv

Primitiva och oförädlade husdjur är viktiga att bevara. De utgör en värdefull genbank. Genom hög förädling minskar variationen i arvsanlagen och ökar risken för störningar. Med ursprungligheten följer en rik och mestadels opåverkad variation i arvsanlagen. Genbanken bevarar mångfalden av egenskaper för framtiden. Gutefåret är en primitiv fårras som bevarar ett rikt genmaterial. Gutefåren är därmed en viktig del av vårt kulturarv.

"Lammet känner igen moderns bräkande midt i hela den stora hjorden. Modern åter känner igen sitt lamm på lukten ur dess bakdel." Dessa etologiska noteringar om de gotländska utegångsfåren gjorde Olaus Magnus redan år 1555 i verket "Historia om de nordiska folken".
Våra behov

Människan har tre grundläggande behov:
Föda

Kläder och

Bostad.

Fåren har sedan urminnes tid bidragit till alla tre behoven genom:
Kött till föda

Mjölk till dryck och ost

Skinn till kläder och fällar

Ull till filtning för jurtor (tält som bostad), kläder m.m.

Horn till dryckesbägare, musikinstrument m.m.

Skelettben till redskap (prylar, skridskor) och musikinstrument (flöjter, vallhorn).

"Anpassade till torvan"

Lantraserna bland husdjuren står för flera goda egenskaper. De är
härdiga

tåliga

lättfödda

Detta kommer sig som regel av att de är "anpassade till torvan", d.v.s. präglade av de förhållanden som råder på den plats där de funnits under lång tid. Tro dock inte att gutefåren klarar sig helt utan tillsyn och vård. Det är Din skyldighet att vårda djuren väl. Dock skall Du ha i åtanke att gutefåren inte kan "gödas" som vissa andra fårraser. Alltför stora givor av kraftfoder kan ge baggarna urinsten och tackorna problem vid lamningstiden.

Gutefåret är en del av det svenska kulturarvet, ett lantrasfår med uråldriga anor i vår djurhållning och överensstämmer i utseende med vikingatidens får. Detta får har under lång tid varit till mångfaldig nytta för oss människor.